Kunskap är KING....
En lite mer allvarlig tanke är ju den på att så många inte klarar av livet efter födseln tillsammans..El. klarar av och klarar av. Man glider ifrån varandra och har svårt att hitta stunder för sig själva. Läste en bok ( OK...ett kapitel i en bok..eller kanske ett kortare stycke.. :) JA JA !! ) om hur man känner som man/kille i detta. Man får lätt svartsjuke känslor på relationen barn/mamma. Och jag kan nog förstå det... Barnet och mamman har ju ett otroligt band från första början av graviditeten och du själv påbörjar det efter födseln. Anser att det är otroligt viktigt att vara påläst om detta så man inte glider in och kör helikoptern en vecka efter födseln och får mördarblicken när man i själva verket förväntade sig raj raj. Viktigt med en kommunikation redan innan födseln. Gå igenom sånt här innan barnet är fött så att ni får en liten insyn i hur banden skapas och hur man kan göra för att bättre förstå sin tjej/fru/man/kille och alla känslor som skapas med ett nytt barn i familjen. Att ge sin man en blick som säger : Tack...Jag älskar dig för att du hjälper oss och för att du är här för mig nu ger så JÄKLA mycket tror jag. Vi killar behöver inte blommor och choklad. Hellre en bekräftelse att vi duger och att hjälpen uppskattas + En kram då och då. We looove närhet from our womaan !! ( Shit...vilken jävla Dr Phil jag vart...Hold my horses nu ). Slutsats = Kommunikation+kunskap om livssituationen som kommer INNAN födseln+kramar = så mycket lättare att kämpa sig igenom barnskrik på nätter och bajsblöje byten på stående fot. Killar kan och då ska vi ha en kram :) .
Måste passa på att rekommendera en sida för alla pappor/ blivande pappor som vill få saker förklarade på det "manliga" sättet ..Kika in på www.planetdad.se ..... Grym sida som faktiskt ger dig en hel del info UTAN att behöva läsa 32131 sidor ur en barnbok.
..................Killar kan !!!!!
Baby, du är såååå klok! Blir tårögd av dina ord...
I LOVE YOU!
Puss
Hej! Jag brukar läsa din flickväns blogg ibland och allt började med att vi hade olika åsikter om "Foppa" :)
Kloka åsikter och jag känner igen mig i mina tankar eftersom jag för fem månader själv blev pappa för första gången. Jag kan berätta att jag inte alls känner några svartsjukskänslor utan mer blir glad över att se att mor och son har sån härlig kontakt. Jag har ju också en härlig kontakt med vår max men man får ju acceptera den första tiden att inget går upp mot mamma när det väl är skrikattacker och annat. sen kan det ju bli lite tvärtom när vi killar blir pappaledig men det vet man ju inte ännu hur det blir.
Sen kan man som pappa ibland känna att man saknar en viss uppmärksamhet från mamman jämfört med tidigare men för oss har det ändå fungerat väldigt bra och man vet ju om att den här första bebistiden är speciell och kan därmed lättare acceptera att tjejen kanske inte direkt försöker förföra "en" varje kväll med mera... :)
En bok jag tyckte var lite rolig att läsa innan vi fick Max är Värsta Pappan av Ronny Olofsson. Fast det kanske var för att jag kände igen mig rätt bra i honom. Hoppas Nina snart mår lite bättre där hemma och vill ni längta lite ytterliggare kan ni kika på skrattfilm med max på min blogg. Ha det! /Mattias